Foto: Lars Dahlström

Här tillverkas smör, ost och messmör med samma metoder som man använt sig av i flera hundra år. I kokskjulet utanför vallkullans stuga kan man på nära håll ta del av hennes arbete. De färdiga produkterna finns till försäljning. I den så kallade Aspstugan håller en servering öppen sommartid. Där kan man, beroende av väderlek, välja att sitta ute eller inne. Kaffe med ”bitå” finns till försäljning liksom fäbodlunch bestående av långfil och tunnbröd med messmör eller småost.

Foto: Lars Dahlström

Bebyggelsen är typisk fäbodbebyggelse bestående av: stugor, mjölkbodar, kokskjul, härbren, fähus, stall, torkhus för säd samt lador. Flera fähus ligger på rad. Framför dessa löper fägatan som inhägnas av gärdsgårdar. Fägatorna ledde djuren från fähusen ut mot skogen. Bland de grånade husen finns flera hus av hög ålder, några är från 1600-talet. I och på husen finns många spännande ristningar från de människor som vistats i dem. Ett eldhus med mjölkbod  från långfäboden Värmderåsen finns här, det är flyttat hit för att undgå förfall. Underhållsarbeten pågår ständigt vid Skräddar-Djurberga för att de gamla husen och miljöerna ska finnas kvar.

Foto: Lars Dahlström

Fjällkon har funnits i norra Sverige sedan vikingatiden. Det är en tålig ras som mjölkar bra trots att skogsbetet kan vara magert.

Foto: Lars Dahlström

Skräddar-Djurberga är en så kallad hemfäbod. I äldre tid användes ett tvåfäbodsystem. Till hemfäbodarna flyttade större delen av hushållet under sommaren. Hemfäbodarna liknade mer gården i byn, man hade ungefär samma husbestånd och hade också viss spannmålsodling. I Skräddar-Djurberga har man odlat bland annat korn och havre. I början av juli flyttade vallkullor och djur till långfäbodarna och stannade till mitten av september då de återvände till hemfäbodarna. Vid hemfäbodstället stannade man så länge det var möjligt. Det kunde hända att man blev kvar hela hösten ända fram till jul.